top of page

Öreälven
En stark farfars far

I ett brev från Thore Hedman berättar han att i början av 1900-talet brände bönderna kring Knaften mycket tjära, som först lastades på hästflak innan de flottades via Örån ned till Örträsk. Tjäran tappades direkt i stora trätunnor, var och en på nästan 200 kilo. Det var ett tungt arbete att lasta dem och därför gjordes en anordning för att kunna rulla tunnorna upp på hästflaken - tills Emanuel Hedman, Thores farfars far dök upp.

 

Emanuel som var över 70 år gammal när han arbetade med tjärupphämtningen. I ren frustration över att lastningen tog så lång tid, grep han tag i tunna, efter tunna och lyfte upp dem på flaket. Han måste ha lyft dem minst 130 centimeter, skriver Thore. Trots tunnornas rejäla tyngd sades det sades att han gjorde det med ett skratt.

 

Bönderna stod som förstenade. En 70-åring, i en tid då de flesta var utslitna vid 50, som bar 200-kiloslaster som om de vore ingenting.

Vbm A 596.4.jpg

"Vbm A 596.4", Hämtad 27 augusti 2026 från:
Samlingarna hos Västerbottens Museum,
https://samlingar.vbm.se/objects/c57-152859/

Från vänster: Thore Hedman, brodern Sune och pappa Hjalmar.

Vinter i kojan

"Snön nådde ända upp till taket. Och mössan – den tog vi aldrig av."

Januari 1946. Thore, 16 år gammal, följde med sin pappa till Rödingträskberget, södra sidan av Öreälven för att avverka skog. Kojan de skulle bo i under tiden var en enkel timmerstuga av rundtimmer. "Först gällde det att skotta fram dörren", minns Thore. "Sedan att gräva fram eldpallen, som var helt översnöad upp till taket." 

Hästen stod ute i stallet och tuggade på sitt hö medan Thore och pappan kämpade med att få fart på elden för att få värme i kojan. En torrtall från skogen gav gott om ved , men "mössorna fick vi behålla på även när vi sov", skriver Thore. "Och pappa var uppe varannan timme för att elda – annars frös vi ihjäl."

Dagarna efter blev det till att orientera sig på arbetsplatsen, men rätt snart började de köra ner virke och lägga upp det på Öråns is, dag ut och dag in. Men kvällarna var värst. "Det var inte roligt för en 16-åring att anpassa sig till mörkret och saknaden av jämnåriga", skriver Thore. Vi var färdiga med avverkningen i mitten av april, då vi kunde samla ihop våra saker och åka hem.

Då längtade jag i likhet med andra skogsarbetare till flottningen. Då var vi många tillsammans och en ljusare årstid låg framför oss. Bäckflottningen började alltid omkring 25 april. Slitsamt men ack så roligt.

bottom of page